Tankar från länstolen

Tankar inför 2008
Mina ledmotiv under året skall vara "Det goda", "Det sanna" och "Det sköna"
Det goda innebär inte bara hälsosam mat, utan framför allt en vilja att göra gott, att hjälpa, kanske bara med ett leende, en uppmuntran ett visat intresse, ett deltagande.
Det sanna innebär att vara ärlig, men också att behandla andra som jag själv vill bli behandlad, utan svek, utan våld, men med respekt. Min önskan är att TV skall sluta sända filmer, där våldet ges ett underhållningsvärde.
Det sköna är för mig konst, musik, natur, vänskap, förståelse och humor.

Barnets aftonbön
Jag vill ha en far och mor
fast jag nu är ganska stor
Någon jag kunde lita på
när det strular då och då.

Samvaro
Att skaffa sig en partner och bo tillsammans är inte alltid problemfritt. En förutsättning för att samvaron skall bli trivsam och hållbar är nog att man har ett gemensamt intresse, något att samspråka om, som intresserar båda.

Tolerans
Tolerans innebär ett motvilligt accepterande av det man själv ogillar.

Människor är ofta osjälviskt goda
Jag reste ensam till Stockholm för läkarbesök, med tåg. Jag har stora svårigheter att resa mig, om jag sitter lågt. Jag var i Stockholm tre timmar för tidigt och satte mig på en bänk intill armstödet. Efter en timma behövde jag resa mig, men hur jag försökte kom jag inte upp. Strax stod en dam framför mig. Jag skall hjälpa dig upp och med ett snabbt lyft kom jag på benen.
Åkte taxi till sjukhuset och senare tillbaka till Centralstationen.
Var tvungen att sätta mig igen. Mitt emot mig satt en mörkhyad dam. När jag skulle resa mig, gick det inte nu heller - förrän jag plötsligt stod upp, med damen, som rest mig, i min famn.
Råkade tappa jackan jag bar på. Ögonblicket senare var en man framme och räckte mig den
Jag var osäker på var spår 11 till mitt tåg låg. Frågade en biljettjänsteman. "Jo, jag vet var spår 11 ligger, men jag svarar inte förrän jag är färdig här." Då hördes ett rop från kön "En trappa ner"
När jag med mitt pick och pack arbetade mig uppför trapporna, kom en dam ifatt mig. "Det där ser besvärligt ut, vill du jag skall bära något" Väl uppe visade det sig att hon skulle till en helt annan perrong.
På spåret stod ett tåg till Göteborg. Jag frågade en grupp unga flickor om de skulle mot Karlstad. Nej, tyvärr. Efter 3-4 minuter kom en av flickorna tillbaka: Jo jag har tagit reda på att karlstadståget strax kommer in här.
Väl uppe på tåget satt en ung dam snett framför mig. Jag tänkte tydligen högt om stolen "usch vad lågt", när jag satte mig. Flickan snett emot mig sa då "När vi närmar oss din station, så hjälper jag dig gärna upp!"
Väl framme i Degerfors hjälpte mig också konduktören av tåget.
Läkarbesöket blev en flopp, medan all den mänskliga värme jag mött gjorde resan till ett oförglömligt minne.

Väntjänsten
Många pensionärsföreningar har en funktion, som man kallar "Väntjänsten". I den brukar ingå ett antal föreningsmedlemmar med olika yrkeserfarenhet. En handikappad medlem kan vända sig dit, för att få hjälp med diverse småsysslor. Det här borde vara ett viktigt ansvar för föreningarna, lika viktigt som att ordna trivselaftnar och motionsrundor, men tyvärr ligger verksamheten ofta i "träda". Troligtvis skulle "Väntjänsten" kvickna till, om den, som alla andra evenemang, blev avgiftsbelagd, något alla parter skulle välkomna.

Distriktsläkare
Distriktsläkarna i Sverie håller genomgående en mycket hög standard. Att kunna allt inom den medicinska diciplinen är dock en omöjlighet. Dagligdags hör man patienter klaga över svårigheten att komma till en specialist. Alla vill ju ha, och bör få, den bästa vården. Är då distriktsläkar-organisationen en flopp? Naturligtvis skulle både samhället och patienterna vinna på att flertalet läkare utbildade sig till specialister inom ett område och att distriktsläkar-centralerna omvandlades till specialistläkar-centraler, med flera olika specialister på samma mottagning.

Födelsedagsuppvaktning
I min famulj har vi alltid sjungit för varandra vid högtidsdagar. Vi sjunger alltid samma trevliga barnvisa varje gång. Sången har med åren blivit den viktigaste presenten. I sången är det ett hjärta som möter ett annat. Med presenter är det kanske bara en hand som möter en annan.

Skola, mognad m.m.
En forskningsrapport nyligen visade att hjärnans substans "mognar" undan för undan. Sist kommer frontalloberna, som bl.a. styr tänkandet, empatin m.m. Att vi mognar med åren var ju knappast någon nyhet, men rapporten väckte dock några tankar.
Flickor mognar sexuellt cirka tre år tidigare än pojkar. I samband med den sexuella mognaden tillägnar sig flickor egenskaper som omtanke och ansvarskänsla, något som pojkarna uppnår först flera år senare. Könen har alltså i början av tonåren helt olika förutsättningar och intressen. Inte dess mindre klumpas pojkar och flickor samman i grundskolan, något som lätt leder till oroligheter. Först i övre tonåren, när pojkarna genomgått målbrottet, "växer de ikapp" och könen kan mogna i gemenskap.
Min uppfattning är att pojkarna känner sig diskriminerade av de tidigt utvecklade flickorna, vilket leder till störningar. Vore det då inte lämpligt att pojkar och flickor fick gå i skilda klasser under några års tid?

Att våga
Den som vågar ett försök vinner alltid på något plan. Det är den som inte vågar, som är förloraren.

Att tro
Tron är universell hos alla människor. Tron ger en livsåskådning som skapar meningsfyllda begrepp som kärlek, förståelse, liv, färg, hopp och tillfredsställelse. Humanisten finner sin livsåskådning i vetenskapen och de mänskliga rättigheterna. Den religiöse finner den i livets storhet.

Det empatiska Sverige
Sverige tillhör världens mest empatiska länder, med en samhällsstruktur som tar hänsyn, förstår, förlåter och hjälper sina medborgare och behövande. Kristet? Humanistiskt?

Olyckliga tonåringar Det är nyårsafton. Jag sörjer med alla tonåringar, som inte trivs och flytt hemmet. Jag sörjer över alla förhastade "kärleksförhållanden". Jag sörjer över barn, som inte får uppmärksamhet. Jag sörjer över alla mammor och "reservpappor", som hatas av sina styvbarn. Jag sörjer med alla tonåringar, som letar efter en far, som inte finns.
Jag önskar på det nya året att ordet "empati" blir ett honörsord, att familjer med barn endast kan upplösas efter juridiskt förfarande och att barnet alltid tilldelas en "God Man", ej socialassistent, som regelbundet besöker familjen.

Ödmjukhet
I min ungdom fick jag lära mig att vara stolt, men ödmjuk. Numera verkar ödmjukheten tyvärr vara satt på undantag.

Klimatförsämringen
Klimatet på jordklotet håller på att ända karaktär på grund av luftföroreningarna, med stora problem för jordens befolkning som följd. Orsaken är sannolikt den förhöjda koldioxidhalten. För att snabbt få ner denna skulle man kunna plantera skog i massor. Skogen suger åt sig koldioxiden i samband med fotosyntesen och avger syrgas.

Vattenförsörjning
Tänk om jordens vattenrika länder skulle vilja bygga piplines för färskvatten till vattenfattiga områden. Det vore nog den mest humanitära insats vi kunde göra - om nu bara ledningarna fick vara i fred.

Mobbad
Mobbad, d.v.s. utstött ur kamratgruppen, blir den som avviker ur någon synpunkt. Inom kamratgruppen får inte finnas något som irriterar och stör samvaron. Avvikare stöts ut, förkastas, misskrediteras eller misshandlas. Den som mobbats blir en avvikare på gott eller ont, medan mobbarna ofta stöter ut sig själva ur ett normalt samhällsliv.

Nostalgi
Minnen är ingenting som är gammalt och förlegat. Minnen är tvärtom de erfarenheter, som byggt upp tillvaron. Mina minnen är med andra ord mitt jag, det som byggt upp min personlighet. Att vårda mina minnen känns lika viktigt som att tvätta kroppen. Minnets smutsfläckar är dock svåra att rengöra.
Genom minnet passerar livets otrevligheter revy, felaktigheter jag gjort i jobbet, mina gamla föräldrar jag inte hade tid med, orättvisor och missbedömningar. Det bara finns där. Jag tittar på händelserna med vemod och låter tanken löpa vidare till glädjeämnena. Då tänker jag på min lilla musikinspelningsstudio på 16 kvadratmeter på Allhelgonagatan i Stockholm - sex år av musikglädje med massor av inspelningar.
Ibland kommer också en tacksamhet över mig att jag aldrig gjort något medvetet orättfärdigt. Den belastningen har jag sluppit.

Livets mening
För mig, liksom för många andra, återkommer tankar kring det meningsfulla med mitt liv. Som de flesta andra har jag studerat, arbetat, roat mig, bildat familj och ägnat mig åt ett antal intressen. Nu går livet på sista versen med fysiska och så småningom psykiska inskränkningar. - ett stilla, eller för många, ett fruktansvärt borttynande.

Livet är lika grymt som det är gott och stimulerande, en evig balans som verkar gälla det mesta i världen. Allt levande har en sexualitet, som med tvingande kraft gör att arterna förökar sig, så vitt jag kan se bara för att bli mat åt någon annan och samtidigt genomgå en fruktansvärd död. Även om lidandet är stort, finns dock en glädje i att känna sig levande, en glädje som jag inte hade velat gå miste om. När svårigheterna tornat upp sig och allting känts värdelöst har dock ett hopp alltid funnits kvar, att snart kommer det att ljusna och mycket riktigt. Snart har luften åter känts frisk och ren.

Hoppet verkar vara något av en mental naturlag, som finns hos alla. Många har tyvärr svårt att förvalta sitt hopp. Hoppet skapar alltid någon form av tro. Den som tror starkt får vanligtvis sitt hopp uppfyllt. Den som har en svag tro, "det här går inte", misslyckas ofta. Hur hoppet hanteras beror på individens mentala kraft och på omgivningens stöd eller frånvaro av stöd.

Lika ofta som människor stödjer varandra, lika ofta försöker man att skada. Att hävda sig själv på någon annans bekostnad är legio och en form av känslomässig, empatisk, kollaps. Det är konstigt att människor som ironiserar, hånar, mobbar, slåss m.m. inte inser att de förminskar sig själva som människor när de beter sig så. Att förlåta, hjälpa och uppmuntra ger däremot mer självkänsla åt hjälparen än varje form av översitteri.

Att filosofera över livet känns fåfängt och leder ingenstans. Hur man beter sig är drifterna desamma ner till minsta kryp. Kanske just därför blir trots allt det viktigaste en människa kan göra, att filosofera, för om den egenskapen är hon ensam. Vad som sedan händer med den energi, som våra tankar producerar, om den saken har våra fysiker ännu inte börjat tala.

Empati
Vi har två hundar, en som är större till växten och en mindre. Båda är yorkshireterriers och hannar. Min känsla av släktskap med hundarna är stark. Deras känsloliv och mitt skiljer sig, vad jag förstår, föga. Den större hunden har varma, själfulla ögon, medan den mindre har ett mer beräknande uttryck.
Flera gånger om dagen kommer de till mitt rum och vill ha hundgodis, vilket de vanligtvis får. Många gånger har den större hunden kommit ensam och tiggt. Jag har då kastat några bitar på golvet åt honom. Han har då inte rört bitarna utan lämnat rummet. Några sekunder senare har i stället den lilla hunden kommit in och ätit upp dem! Vilket samarbete! Om den större hunden känner respekt för, eller empati gentemot den lilla är svårbedömt, men deras beteende är verkligen mänskligt!

Glädje och sorg
I går var min son hos mig. Han hade med sig flera fioler och mandoliner. Jag förundrades över hans skicklighet på båda instrumenten; en varm, avspänd ton i fiolen och en suverän fingerfärdighet på mandolinen. Det var otvivelaktigt månadens höjdpunkt. Vi fantiserade lite grand om att jag skulle plocka fram mina gamla inspelningsgrejor, kompgrupp, arr m.m. Det är skönt att fantisera. Kanske det skulle gå att förverkliga. Mina grejor är gamla, men ger minst lika bra ljudkvalitet som dagens datorstyrda. Tekniken går framåt men i sista hand blir det det mänskliga örat och sinnet som avgör kvaliten. Det är roligt att prata med mina musikaliska barn.
Jag har fått en trehjulig cykel. När jag cyklar känns inte lederna av. - Tänk vad mycket gott som har skapas ut människors elände! Jag är tacksam.

Varmt klimat
Inom några år får vi kanske subtropiskt klimat i Norden. Runt Möckeln reser sig då turisthotellen, dit sönderbrända afrikaner söker sig för en tids svalka. I taxfree-butikerna hamstras vatten som aldrig förr och det talas om en ny karlskogamaffia, som smugglar vatten till fantasipriser. Flygplanen, som numera drivs av vätgas, tär på jordens resurser, något som inte kan fortgå. I stället hoppas man kunna utvinna ett supertoxiskt drivmedel ur sand, vilket kan leda till ett uppsving för Afrika. Utvinningen verkar bli så lönsam, att mudderverk gör sig redo att utvinna även den sand, som finns under Möckelns vatten.