Levinhistorik anno 2007 02 03

Björn Albertus intervjuar Göran Levin

När började man nummermärka instrumenten? Från början år 1900. Då Goya (Agenten i USA bestående av två bröder och deras farbror) kom in i bilden tyckte de att stämpeln förstörde och var ful och ville därför sätta den i instrumentet. Detta gjordes men ändrades tillbaka några gånger.

Vem konstruerade instrumenten? Olika. Herrman själv, Hilmer och Erik Johansson som var verkmästare. (Erik jobbade för övrigt i företaget i 49 år och 6 månader. (Han blev fabrikschef de senare åren.)

Hur gjordes de tidiga spelplattornas inläggningar? De köptes in från tyskland av ett företag som hette UHL.
De gjorde även alla pärlemorjobben på halsar och huvuden. Möjligtvis gjorde Herrman några inläggningar.

Hur länge var Herman verksam i företaget och hur länge byggde han instrument själv? Fram till 1948. Han var VD fram till sin död 1948, men arbetade med att sortera material den sista tiden. Materialet kom grovsorterat från leverantören, men Herrman sorterade det i förrådet. Senare sorterade de anställda om materialet på ett annat sätt. Detta upptäkte senare Herrman av en slump och blev förargad då hans arbete varit i onödan.

Hur länga var du Göran verksam? Mellan 1962 och 1979. Martin köpte upp Levin 1973 i juni.

I hur många ex tillverkades Hermans patent? Vet ej. Men fram till 1920 fanns det.

Tillverkades instrument privat av anställda med egna loggor? Var ganska vanligt förekommande. En del instrument kan ha "plockats" ur fakriken av anställda varför de inte har några nummer instansade.

Varför är modellbetekningarna valda som de är? Vet ej. Det var Hilmer (fabrikschef och son till Herrman)som låg bakom detta.

Hur kan materialet hanteras, upphovsrätt? Musikmuseet i Stockholm äger upphovsrätten.

Byggandet av en Deluxe. Vem fick göra det jobbet?
Det fanns en line för toppmodellerna och försök gjordes att de bättre byggarna byggde de finare gitarrerna, men det blev problem då de i bland skulle bygga exklusiva och i bland bygga "sämre".

Hur valdes trämaterialet fram?
Materialet grovsorterades efter olika kvatiteer av bland annat leverantören i sydtyskland som levererade gran och lönn. Då materialet kom till fabriken sorterades det in i förråd av råmaterialfräsaren. Man lade ganska mycket energi på att passa in materialet på instrumentet. Dvs att tex en kvist kunde hamna i ett ljudhål.

Hur lång tid tog det att bygga en sån gitarr i förhållande till en av de billigare?
Locken tog längst tid. De tillverkades i en kopieringsfräs där en kula rullar i en mall och två lock fräses fram samtidigt på var sida. Detta tog totalt ca 30 minuter. Annars var det ingen större skillnad förutom att deluxen har mer "saker" på sig.

I branden 1953 brann 1000 instrument inne enligt lokaltidningen från den tiden. Betyder det att det är vissa modeller som det finns mindre av på marknaden idag?
. Vet ej. Det var också en brand 1918 på Larmgatan. De anställda förbjöds då att använda nylonmaterial i kläderna. Rökandet var däremot inte lika allvarligt. Det kunde förekomma fimpar bland spånen och inte helt sällan hade lackeraren en cigg i mungipan.

Jag har observerat en Aristokrat som har stämskruvar med nitade kugghjul hos en samlare i min omgivning. Mina erfarenheter av de 100_tals Levin_instrument jag kommit kontakt med visar att de stämskruvarna endast hör hemma hos de billigare instrumenten. Kan det vara så att efterfrågan varit så stor på instrumenten att de "bättre" stämskruvarna varit slut så man måste ha tagit den billigare varianten till det här instrumentet?
Det var ibland kraftig brist på material. Br Miller i Bankaryd tillverkade tex mekaniken och Lugnås tillverkade strängar. Man gjorde inte medvetet försämringar av modellerna. Ibland gjorde man förbättringar av sämre modeller.

Jag har en hornmandolin från 1946 som inte har kantlister runt f_hålen. Hur kommer det sig att dessa uteblev?
Vet ej. Kantlistens syfte är att förhindra sprickor i ändträet.

När det gäller vilka kataloger vi har så finns dessa:
Före 1900, 1907, 1923, 1925, 1927 banjo, 1928, 1930 banjo, 1932 tillbehör, 1934, 1935, 1937, 1938, 1940, 1941 lutor, mandoliner och ukulele, 1942, 1943, 1946, 1948, 1948 orkestergitarrer, 1949, 1950, 1952, 1953, 1956, 1956 orkestergitarrer, 1957, 1957 orkestergitarrer, 1968, 1971, 1973, 1972, 1975

Levinbladet 1944 nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 Levinbladet 1945 nr 1, 2, 3, 4, 5, Levinbladet 1946 nr 1, 2, 3, 4, 5, 6, Levinbladet 1947 nr 1, 2, 3, Levinbladet 1948 nr 1, 2, 3 Levinbladet 1949 nr 1 och 2, Levinbladet 1950 nr 2 och Levinbladet 1954

Ytterligare material från "Levinresan" blev:


Levindokument 1902
Foton
Brev 1931
Craftonkatalog
Orkestergitarrer 60&ndashtal
Levin 80-tal
Göran Levins urklipp
överlåtelsen till museet i Stockholm
Gitarr och Luta från 1948
Goyas första katalog
Djangobilder
Herrmans livshistoria
Bjärtonbild
Katalog från 1939

Fakta


Herrman hade patent på sin gitarrmandolin i Canada och i USA.
Levin tillverkade instrument till Kay_tone.

För att kapa spåren till bandstavarna användes en speciell maskin med fasta klingor.
Levin tillverkade inga fioler men de satte sin graverade gitarrknopp som hållare till stränghållaren
Göran var den som hade kundkontakten och tog fram modeller efter kunders önskemål.
Levin samarbetade med Bolin. Tex Classic 5.

Levin delade ut stipendier till musikelever under 70_talet. Det gick bland annat många stipendier till ingesundsskolan.

Under 70_talen ledde en gitarrkurs i TV till en enorm efterfrågan.
Programledaren sa att föräldrarna inte skulle ge sina barn ett dåligt instrument eftersom inte heller den bäste kan spela bra på ett dåligt instrument.
Han höll upp en Levin och sa: Detta är ett bra instrument och räknade upp några punkter.
Levins konkurrenter blev rasande. Göran har som mest givit programledaren en kopp kaffe i trädgården.

En grossist till Herman i USA kom med en gitarr och bad Herman att bygga en exakt kopia.
Då grossisten, som var Martin, kom för att hämta kopian sade han att den var sned.
Herman svarade då att originalet ver likadant. Exakt kopia var det.

Mahogny köptes på stock vilket var en chansning. De sågades, togs till förråd och sorterades.
Herrman tillverkade spackelspadar, linjaler och klädgalgar av spillmaterial.
Ackordsjobben togs bort på 70_talet. Det blev för krångligt.

Levins produktion var mycket svajig. Den kallades dragspelet. Mycket beroende på handlarens lager.
1962 hade Levin order 14 dagar framåt.

1963 fick Levin order på 50 000 instrument/år men kunde bara tillverka 17 000/år.
Problemet var trätorkningen.
De lyckades dock tillverka 30 000 instrument/år genom att köpa trävirke från olika håll.
Man tog vad man fick tag på.

Det var stora problem med personal på 60_ och 70_talet.
Volvo och Asea tog personalen. Levin såg sig om efter en annan plats att tillverka på.
Ett mindre sammhälle.
1965 startade Levin verksamhet i Lessebo i småland.
33 mil från Göteborg.

Fabriken hade 35 anställda och levererade halvfabrikat till Göteborgsfabriken.
Fabriken byggdes pga en stororder från USA. 12 000 gitarrer/år i 10 år med en maximal minskning på 10%/år.
Avtalet bröts 1968, men Levin vann tvisten. Anledningen var Japankonkurrens och minskad efterfrågan.

Levin fick vid ett tillfälle en reklamation på ca 1000 gitarrer.
Stallet lossnade från kroppen.
Anledningen var att limmaren varje morgon droppade i några droppar vatten i limmen för att få rätt konsistens.
Detta gjorde med tiden att limmet mest bestod av vatten.

Levin hade en del reklamationer och en egen avdelning som hanterade dem.
Vid ett tillfälle ringde en kund som hade fått en gitarr med endast 5 strängar, 5 stämskruvar och 5 hål för stämskruvar.

En gång ringde en kund då gitarren var några år gammal och ville reklamera eftersom att en sträng gått av.

Herman var inte äldsta sonen och skulle därför inta ta över familjens gård.
Han var gesäll i finsnickeri och tog namnet Levin.
Att välja ett namn var då vanligt.

Agenten i USA ville inte använda namnet Levin då de inte tyckte det lät bra.
Levin gillade inte detta men Hilmer gav med sig till slut, och bytte namn till GOYA