ADHD behandling


Kontakt
Tourettes syndrom
Balansproblem

ADHD-liknande besvär hos barn


av
Sixten Albertus
Överläkare, Öronkliniken
Lasarettet Karlskoga

Att barn är aktiva är positivt, eftersom de då lägger grunden till ett liv med goda kunskaper och värdefulla erfarenheter.
Ett hyperaktivt barn är ett barn, som hela tiden är verksamt utan organisation eller mål. Det här barnet är stökigt och bränner ut både sig själv och sina vårdnadshavare, vilket leder till en oönskad neurotisk utveckling.
Medicinsk expertis har funnit förändringar i hjärnan som orsak till beteendet Psykologiska eller miljömässiga orsaker har diskuterats och nyligen har en undersökning publicerats, som visade att ändrade kostvanor kunde ge en förbättring.

Under mina 30 år som öronläkare har jag träffat många små barn, vanligtvis i 4-års äldern, som sökt för täta halsinfektioner, störd sömn, hyperaktivitet, stökighet och ganska ofta även snarkningar.
Halsmandlarna har nästan alltid varit kraftigt förstorade med större eller mindre varproppar i kryptorna. Regelmässigt har man även haft en förstorad adenoid bakom näsan.
Min erfarenhet har gjort att jag varit gentil med operation från fyra års ålder. Jag har då tagit bort båda halsmandlarna i sin helhet, samt skrapat adenoiden bakom näsan.
Kollegor har ställt sig tveksamma till ingreppet, eftersom halsmandlar har en försvarsfunktion mot infektioner. Dock, har jag påpekat, att hos kroniskt sjuka halsmandlar har den försvarskapaciteten gått förlorad. Under hela min verksamhet har jag dessutom aldrig sett någon patient, som fått lunginflammation eller andra infektiösa besvär som följd av tonsillectomi-tvärtom.

Vid återbesök några veckor efter tonsillectomin hade jag inte bara glädjen att få se ett friskt barn, som sov gott på nätterna. Till min förvåning berättade mammorna mycket ofta dessutom, att deras barn numera blivit lugna, att hyperaktiviteten försvunnit och många tackade mig för att ha fått ett "nytt, friskt och harmoniskt barn".

Orsaken till denna gynnsamma ADHD effekt ansåg jag länge berodde på att barnet fick en lugnare, ostörd sömn. Ibland kom dock hyperaktiva, stökiga barn med fula, proppiga halsmandlar, som enligt föräldrarna verkade sova ostört. Dessa barn utreddes då i hemmet med åtta timmars filmning under sömnen i infraljus. De flesta sov mycket riktigt lugnt. Trots detta tonsillektomerade jag flera av dem på grund av deras fula halsmandlar, vilket gav samma goda effekt på beteendet, som för flertalet övriga.

Man började då misstänka att det inte var halsmandlarnas storlek som var avgörande, utan den kroniska infektionen. Det här var nästa projekt att ta itu med, men tyvärr kom andra uppgifter emellan.

Sedan mina tankar publicerats i Läkartidningen, fick jag kännedom om tre andra öronläkare med samma erfarenhet som jag.