Lär mig
Lär mig sol att lysa
och värma.
Som en stråle vill
jag gå fram,
och skänka frid
och stillhet.
Lär mig vind att smeka
och svalka.
Som en vind vill
jag varsamt blåsa
liv i det stela
och formgjutna.
Lär mig Gud att älska
och glädja.
Som din son,
att verka i evighet
för sanning
och kärlek
Lär mig blomma
att vissna,
som Du,
sakta och obemärkt,
för att åter blomma
en annan vår.
|
Mitt blomsterland
Jag drömmer om en värld
där fred och lycka rår
Där inga sorger finns,
dit ingen ondska når.
En värld bland blommor
och evig grönska,
säg, vad mer än så kan jag önska?
Jo, kanske önskar jag en vän,
att hålla uti handen.
Att vandra lycklig med,
i sköna blomsterlanden.
Den vännen heter:
Ärlig
Förstående
och Sann.
Jag väntar på,
att lära känna denne store man.
Inte skall jag tro
han sitter där
och väntar.
Han finns i evighetens land,
på dörren sin han gläntar...
Han räcker mig sin varma hand,
och visar mig sitt sköna land.
Innan jag kan stanna,
han får mig att förstå,
att själv jag måste vara:
Ärlig, förstående och då
mitt blomsterland jag ser
av evig grönska.
Säg, vad mer än så kan jag önska?
|